55.13
" i sista sekunden, sista kvällen när vi gjorde den gula skivan, Isola. Jag tror vi hade två dagar kvar av hela inspelningstiden då vi hittade den här låten igen på en tape någonstans i röran. Vi är så ju så jävla sjukt oorganiserade, ni skulle bara veta. Men det var tur att vi återupptäckte den och slängde in den på skivan sådär. För det blev en utav dem här låtarna som... jag vette fan vad jag ska säga. Skit i det. 747 heter den"
och tiden krossar mjukt ditt motstånd
det kommer smälta bort som snö
tills du slår din käpp mot muren
som du reste kring din ö
och alla dina vänner och hela din familj
de går med stormsteg mot den dagen då de inte längre finns
för älskling vi ska alla en gång dö
ja vi ska alla en gång dö
och han som stirrar ut från spegeln
det kan väl inte vara jag?
när blev jag ful och trött och gammal
så ensam, feg och svag
och när man hatar den men blivit
och man föraktar den man var
så finns det ingen gud i världen
som kan ge dig något svar
förutom:
vi ska alla en gång dö
(tack.)
Kommentarer
Postat av: emms
det var så lite så, kära du.
Postat av: rebecca
ÅH VILKET FINT INLÄGG. och var har du hittat det om 747?
sv; JAAA DET ÄR DET MAN LEVER PÅ JUST NU <33
Postat av: rebecca
svalorna var visst i inlägget under,men dom är fortfarande jättefina!
Trackback
