life's wrapped in a riddle, easier said than done
Det blev mest bilder här. Men jag ville gärna visa er sådana här fina tillfällen. Och jag har inte särskilt mycket att skriva egentligen, det lilla fina som händer känns ändå bättre att visa i bilder.
Jag har bestämt mig för att bara skriva här när jag är glad. Istället för att försöka bli av med min ångest genom att skrika ut den till resten av världen. Så. Det blir mer sällan. Men, lite trevligare.
Och ett tack, till er som får mig att le.
vi är på väg till isola
Islandsbilder, sådär en månad senare. Det var en ortoligt fin vecka. Och jag ska inte ens försöka beskriva den med ord, det skulle bli alldeles för långt. Och det här inlägget är redan för långt. Såhär vackert var det i alla fall;
som en romeo i jeans på din balkong
Tror att det var länge sedan jag var så här hel. Läker mig själv med kyssar och skavsårsplåster. Låter en pojke sysselsätta mina tankar mer än jag själv vågar erkänna, och det är fint. Fint att tänka på något som är vackert och okomplicerat som omväxling. Han gör mig lycklig. Även om oron alltid kommer att stanna kvar.
I lördags blev jag av med Kentoskulden, fick äntligen se detta band vars musik får mig att rysa/gråta/le. Satt i en kö i mer än femton timmar och träffade många nya människor, och även gamla vänner som jag har saknat väldigt mycket. Fick många mysiga kramar och pussar och det var väldigt fint. Höll Rebecca i handen innan konserten och sen minns jag inte mycket mer. Som alla bra konserter jag gått på, försvann detaljerna snabbt. Minns mest att jag halvt bröt ihop under 747. Och nu ångrar jag att jag inte hade en kamera med mig, för det var otroligt fint.
Annars spenderar jag mycket av min tid med en fin vän som bor inom cykelavstånd. Hon sover på mitt golv ibland och får mig att skratta tills jag får träningsvärk i magen. Igår var vi inne i "staden" närmast oss och hoppade i vattenpölar och gömde oss för åskan med två pojkar bredvid oss. En sån där dag som man kan leva på länge efteråt.
Har nyligen skaffat mig en ny kamera, en fin och underbar Nikon som jag inte riktigt har lyckats lära mig än. Tycker redan väldigt mycket om den.
för att jag inte har något bättre för mig
Jag förflyttar mig, om du tycker att du vill fortsätta att läsa, så får du klicka dig in här.
vårens första dag
Igår, i ett soligt stockholm.
glömda vener och artärer
Vi har bilder i tusental
men inte längre något minne
av vad som krävs för att ta sig tillbaka
in in in
men inte längre något minne
av vad som krävs för att ta sig tillbaka
in in in
kanske.
Det är inte mycket till liv det här. Den här oerhört meningslösa tillvaron av skola och sömn och den eviga dötiden som är för långt och för kort och för tråkig och för ensam. //för långsamt//för snabbt//men aldrig i takt//
Det är i alla fall en tröst att veta att jag inte är den enda som sitter hemma på fredagskvällarna. Inte den enda som spenderar mer tid framför en dator än med vänner. Hoppas jag i alla fall. Det är sorgligt egentligen, och jag är ständigt rastlös, men jag har ingen annanstans att ta vägen. //om någon undrar vart vi ska// säg ingenstans för vi har ingenstans att ta vägen//
Men jag får skylla mig själv. Jag tar aldrig kontakt med människor, för att jag är så inihelvete rädd och osäker och feg. Och jag säger alltid fel saker, reagerar alltid på fel sätt. Kanske är det bara i mitt huvud, men jag är rädd ändå. Rädd för att göra bort mig, rädd för att göra något dumt. För att bli det där skämtet som De skrattar åt längst bak i bussen på väg hem. Det är jag nog dock redan fullt kvalificerad för. //bäst att vara på den säkra sidan tron//att gardera sig//att inte bränna broar//
Imorgon ska jag dock vara någorlunda social. Hur socialt det nu är att lyssna på en hög metal-killar som repar i två timmar. Som jag dessutom knappt känner. Det kommer bli pinsamt. Och konstigt. Och jag gör det här till en alldeles för stor grej. Men jag är inte van vid att faktiskt ha planer på en fredag, och till och med bli inbjuden. Godnatt.
mänsklig värme
nu har jag suttit i en timme och skrivit och suddat, skrivit och suddat bort allt igen. Slutsatsen blev att jag faktiskt inte har något alls att skriva om. Mina veckor är patetiskt händelselösa. Och vädret blir aldrig bättre. Så, istället för att göra ett ansträngt försök att skriva något intressant ska jag återgå till att läsa 'Revolt', lyssna på kent och klippa sönder tidningar i min ensamhet. Önskar att alla var katter istället. Tänk vad underbart med en sorglös tillvaro av mat och sömn.
(meningen med det här inlägget är att visa att jag lever, och visa hur söt familjens vaktkatt är när han gör något annat än att sova.)
may the force be with you.
jag saknar ingenting, eller jo. Jag saknar dig.
Glad påsk.
you can get addicted to a certain kind of sadness
jag gick ut en kväll, för att känna lukten av våren
"jag ska gå ut och dansa varje kväll,
jag ska gå ut i gatljuset,
DJ gör så han och jag kan flyga hela tiden"
neonskyltar på gatorna
och vi ramlar glada gatan fram sen ramlar vi tillbaks igen,
jag visste från den stunden att hon skulle dra ner mig med tiden
men precis som barn som drömmer så
kan vi glömma bort den här natten
.
Hon kommer aldrig tillbaka.
Ändå ser jag bara kärleksillusioner,
och nu minns jag: jag förstår inte kärlek, inte det minsta.
För vi var luft
och inget mera.
Grattis allra finaste Håkan.
ett år utan sommar
Tyckte att låttiteln passade bra idag. Vaknade av snöstormen, som skriker utanför. Sommaren känns ganska långt bort just nu.
hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar
Hur man reder ut kaos: var sjuk en vecka och se till att det är en vecka då du missar mycket. Veckan efter blir såhär: panikplugga varenda vaken timme av dygnet, oro för prov, och hela tiden fullt upp i huvudet.
Det är alltså detta jag ägnat mig åt sedan jag skrev sist. Dödat tid, slutat tänka. Varit glad och försökt ignorera det faktum att mitt leende är sjukt fult när jag inte kan kontrollera mig. Men jag tror inte att han tänkte på det.
Blev påmind om att jag ju faktiskt hade en Hungerspelen-pocket i min ägo (annars är jag stammis på biblioteket, det är sällan jag köper böcker). Den räckte i fyra dagar.
(till flickan med fjärilarna: påminn mig att visa dig bilden. Jag har glömt bort det för länge nu. Ta hand om dig)
.
och jag får ju inte glömma:
(till gubben som bär solglasögon inomhus: sluta aldrig sjunga.)
influensa
I sommar ska jag se Kent x3, fly till Island, spendera någon vecka på Gotland.
Jag längtar till gymnasiet (bara ett halvår kvar nuuu)
Bästa maten är nog pizza.
Jag skulle vilja resa oftare, gärna till London, Paris, Australien, Italien och en massa andra ställen. (om två år blir det New York/Indien, fett pepp)
Just nu läser jag Anne Franks dagbok, i skolan. Jag ska ta mig till biblioteket snart, behöver något bra att läsa.
Jag faller för personer jag inte borde falla för & som aldrig kommer falla för mig.
Jag är beroende av choklad, ipren, min dator.
Jag ångestar över allt. Min kropp, mitt utseende, skolan, relationer. Att jag tappat kontakten med så många.
Jag önskar att världen vore bättre, att jag var en intressant person.
Jag tittar helst på Sherlock, How I met your mother, Harry Potter-filmerna ♥
I helgen ska jag sova, sova, inte åka till falun, försöka bli frisk/fisk och måla.
Kvällen tillbringar jag oftast ensam, framför tvn. Om jag fick bestämma: på konsert.
Jag skulle behöva ett liv.
och just det: är sjuk, har över 39 graders feber och har knappt ätit idag, saknar hanna, känner mig ensam, mår allmänt dåligt. Life's good!
let it rain, on me, let it rain
Det var episkt. Hennes röst, och allt... bara försvann.
och shoreline. Fantastiskt.
ett kolikbarns bekännelser
Till alla seriösa jävlar därute:
(tycker ni inte om det här så har ni ingen humor)
