du liknar döden, drömmens syster

älskling det vi mest av allt behöver, är någonting som aldrig kan bli vårt.

come out of your cave walking on your hands


55.13


" i sista sekunden, sista kvällen när vi gjorde den gula skivan, Isola. Jag tror vi hade två dagar kvar av hela inspelningstiden då vi hittade den här låten igen på en tape någonstans i röran. Vi är så ju så jävla sjukt oorganiserade, ni skulle bara veta. Men det var tur att vi återupptäckte den och slängde in den på skivan sådär. För det blev en utav dem här låtarna som... jag vette fan vad jag ska säga. Skit i det. 747 heter den"


och tiden krossar mjukt ditt motstånd
det kommer smälta bort som snö
tills du slår din käpp mot muren
som du reste kring din ö
och alla dina vänner och hela din familj
de går med stormsteg mot den dagen då de inte längre finns
för älskling vi ska alla en gång dö
ja vi ska alla en gång dö



och han som stirrar ut från spegeln
det kan väl inte vara jag?
när blev jag ful och trött och gammal
så ensam, feg och svag
och när man hatar den men blivit
och man föraktar den man var
så finns det ingen gud i världen
som kan ge dig något svar
förutom:
vi ska alla en gång dö


(tack.)

sigh no more, no more

roll away your stone, I'll roll away mine
together we can see what we will find
don't leave me alone at this time
for I am of what I will discover inside

Om du verkligen vill veta vad som gick snett:



vad är det politikerna aldrig nämner?

Nu är det så att jag börjar om igen. För typ tionde gången eller något. Lyckas aldrig skriva något vettigt, men nu ska jag verkligen försöka. Nu ska det blir något bra. Eller i alla fall lite mer intressant. Den som dör får se.
Idag är det onsdag, och snöstorm. Kanske inte borde kalla det storm men det blåser och snöar och är kallt. Så, här sitter jag, framför tvn med en kopp te, tittar på dåliga tv-serier som jag sett förut. Min vardag är tom. Men det är helt okej.
Hade en mycket fin helg. Den började med ett besök i huvudstaden med en massa fina människor, och slutade med middag och sällskapsspel hemma hos Hanna. Har inte spelat twister på evigheter och det var sjukt kul. Där någonstans fick jag på något sätt rött läppstift på kjolen.
Såhär ser min lugg ut numera:


RSS 2.0